Meeting those scandinavians was as cold as sleeping in a tent below -40°

No plane arrived today! And, concerning the first meeting with other Europeans
26 Apr, 05 - 23:48    
GPS-pos: N68°47' | E161°22' | Alt: 23 M
We were supposed to fly out from Chersky today. But no plane arrived. Spring has arrived, though, with really warm weather, the economy at the local airport has crashed and nobody seems to want to clear the runway. Right now it is impossible to land a plane here. This is a minor catastrophe for us. We might miss every single press conference and TV-appearance that has been lined up for us. All of this which would have given us a great chance to promote the great virtues of this region. It is Tuesday the 26th and if we're really unlucky, we might still be here when summer arrives.

Whilst visiting the chief of the Transport Department here in Chersky today, we ended up talking about a subject which has been brought up a lot lately. A visit to the region by four Scandinavians, two Finnish Karelians and two Icelanders.
"They sat in front of me here" , the chief Filyutchin said in the spontaneous way which is so typically Siberian, "They had white faces, which were totally free of any emotions and looked coldly at me. They told me that the ecological balance in the area were catastrophic. I disliked them immediately."
"I can well understand that" ,I said, "They don't know what they're talking about. I can tell you one thing, though, during my 25 years of exploring relatively unknown places of our globe, I've never come across more untouched wilderness than here. And they have the guts to say that after they've only been in the area for a couple of days! That's outrageous!"
"Everyone who's met them are of the same opinion" ,our friend, Grigorjev Ivanovich, the chief of the Nature Department added, "I've written a letter of complaint to the responsible one's in Yakutsk. We don't want people like that to visit us anymore."
"They left Kolymskaya without paying or saying thank you" ,our very good friend, Rima, the head of Kolymskaya noted, "our people thought they were arrogant, unfriendly and they behaved like they thought they were much better then us."

I met them the first time during our visit in Kolymskaya. Rima, the head, came to our apartment one day and asked us to join her and meet some countrymen which had arrived to the Museum. (By the way, Rima came to Cherskii today, together with our other good friends, Sveta and Vera, to wave us of and they gave us at least 10 kg:s of meat!) It was group from an organisation called Northern Forum and they were being honoured the same way as us. They were met outside the museum, were treated to a table full of local delicacies, exiting speeches and the settlement put up a show at the local theatre. Since we hadn't met a European for 8 months, I hesitated, since I knew from experience, that it could turn out less enjoyable. But, then I thought, they are Scandinavians as myself. Big mistake. When entering the museum we met a joyful group of locals and four cold as ice, very serious Scandinavians. They were young, arrogant, odd and self-occupied. A major part of the local delicacies were untouched. Just that showed their ignorance. Vera complained afterwards that the locals felt insulted. They've served them the best food available! Before we broke up and set off down to the theatre the locals asked me to advise the Scandinavians how to dress for the upcoming freezing cold trip on the tundra on a snowmobile next morning. Which I obliged, but was met by a vicious cold. The locals thought rightly that they looked unprepared, weak, bleak and under-dressed. They wanted to offer them the native suit of fur clothes. They ignored us all at the theatre. One even fell a sleep. The following morning, when we were ready to travel over the tundra to a reindeer camp, the locals asked me to beg them once again to dress properly. I obliged against my will and was met by abuse by the same oddball Finn which fell asleep at the theatre:
"Before you continue giving me advice" , he hissed whilst sitting crouched on the sledge: "Maybe you should ask me what kind of equipment I have! I will tell you this, I am used to sitting on the lake back home in Karelia fishing in temperatures down to -58°F!"
Yeah, yeah. It is always the same joy to come across your own tribe whilst exploring! I felt a shame at that stage to be a Scandinavian! And only two of them were present. The men. The women didn't even have the energy to stand up in the morning and experience something which for most people is a highlight in their lives - a visit to a reindeer camp with yurangis, many personalities and reindeers on the East Siberian tundra! Disgraceful to say the least!
"Therefore" ,Filyutchin said, "it was important for me to meet you. I've only received highly praised reports about you and as quick as you came in through the door, I saw your smiling, healthy faces and you looked like any Kolymanian! You've saved my view on Scandinavians!"
This is what quite a few Western travellers and visitors don't understand, especially whilst visiting areas relatively unspoilt by tourism, namely that you are a representative for your own country. For this reason, Icelanders have a very bad reputation at the present in this area. Very understandable. It is quite a long time since I've come across two such ignorant, arrogant and unfriendly characters. They belong to the worst kind of Scandinavians, who I dislike more then any other people, and who I unfortunately meet on and off back home. This type of individuals which have some kind of a higher academic education, but are totally void of both charisma and normal social abilities, and are of the opinion that they know more, and are better, than other human beings. They often end up being this kind of bureaucrats, that stand in the way of any reason and are detested by everyone. We call them vermin back home in my village.
"If this is what is waiting for me back home" ,Johan said, "I better stay here."
"Do they know anything then?" I asked their yugahir guide, when I met him on the tundra, "Do they understand the pulse of the Kolyma?"
"Nothing" ,he answered laconically, "And they don't want to know anything either."
"I don't understand why The Northern Forum sends young people like that to us" ,Grigorjev Ivanovich said, "What do they know about life? Don't the Forum have any respect for us? What can they understand of this region after such a short visit?"
"We are the same people. We understand each other" ,the very odd Karelian Finn explained to me after a dramatic appearance from him in the yurangi, when he hollered like a madman, but interestingly: "I am a Karelian and don't want anything to do with the Finns. I belong to these people. We are the same."
Sure. I have to admit, it is hard for me to understand the reasons behind why The Northern Forum sent such a reprehensible bunch of people to represent Scandinavia. For me, as a Scandinavian, I am ashamed! However, later on, I did enjoy hearing the locals telling me stories how those two geeks were freezing on the way back on the snowmobile. Let me quote my very much missed neighbour from back home. He would have said this to the Karelian:
"Better you go home and fish."
____________________

Idag var det tÀnkt att vi skulle flyga frÄn Cherskii. Det kom inga plan. VÄrvÀdret smÀlter isen, flygplatsen har gÄtt i konkurs och ingen vill preparera landningsbanan. Inga plan kan landa. För oss Àr det en mindre katastrof. Vi missar kanske alla planerade presskonferenser, TV-framtrÀdanden och allt som skulle ha fört fram detta jÀttefina omrÄde Àn mer som ett av vÀrldens mest fantastiska. Det Àr tisdagen den 26:e april. Har vi otur blir vi kvar hÀr tills i sommar, nÀr det kanske kan komma igÄng nÄgon bÄttrafik till Srednekolymsk.

Inget plan kom och mötet med de första européerna.

Jag skulle kunna Àgna timmar Ät att bara skriva om de negativa sidorna betrÀffande det nuvarande Ryssland och Sibirien. Exempelvis den lÄga arbetsmoralen, den egenartat stelbenta byrÄkratin, bristen pÄ ansvar, konkurserna, stölderna och den allmÀnna misskötseln. Men vi har upplevt vÀldigt lite av detta och det försvinner helt i det klart övervÀgande positiva. Men det kommer att bli en negativ dispatch pÄ sitt vis.

Idag besökte vi Cherskiis transportavdelning, mötte chefen Filyutchin och kom dÄ in pÄ ett Àmne som dominerat mÄnga samtal vi haft den sista tiden med folk i omrÄdet. Ett besök i trakten utav 4 skandinaver, tvÄ finlÀndska kareler och tvÄ islÀnningar.
"De satt hÀr framför mig" ,förklarade Filyutchin pÄ Sibirierns vanliga spontana sÀtt, "vita i ansiktet, helt fria frÄn kÀnslor och sÄg kallt pÄ mig. De sade att den ekologiska balansen i omrÄdet var en katastrof. Jag tyckte ordentligt illa om dem direkt."'
"LÄt mig dÄ fÄ tillÀgga" ,pÄpekade jag, "att en större överdrift har jag inte hört pÄ lÀnge. Mer orörd natur Àn vi upplevt, ja, det har jag inte sett under mina 25 Är som explorer. Och det sÀger de efter nÄgra dagar hÀr. Skamligt!"
"Alla som mött dem Àr av samma Äsikt" ,lade chefen för naturavdelningen till, vÄr gode vÀn Grigorjev Ivanovich, "jag har skrivit ett klagobrev till Jakutsk. Vi vill inte ha hit sÄdana dÀr mÀnniskor mer."
"De Äkte utan att tacka eller betala för sig" , pÄpekade vÄr lika gode vÀn, Rima, kommunalrÄdet i Kolymskaya, "folk tyckte att de var arroganta, överlÀgsna och ovÀnliga."

Jag minns mycket vÀl första mötet med dem. Rima, kommunalrÄdet i Kolymskaya, (som idag anlÀnt hit till Cherskii med vÄra övriga vÀninnor frÄn Kolymskaya ,Vera och Sveta, för att vinka av oss och skicka med oss vad som verkar vara tio kg kött?) kom till oss i lÀgenheten i samhÀllet och ville att vi skulle följa med till museet dÀr en grupp av vÄra landsmÀn frÄn en organisation som hette Norr Forum kommit pÄ besök. De skulle hedras pÄ samma sÀtt som oss, med underbar lokalmat, spÀnnande tal och underhÄllning pÄ den lokala teatern. Eftersom vi inte mött en enda europé pÄ 8 mÄnader och jag vet av hÀvd att det kan sluta mycket ledsamt, sÄ tvekade vi. Men, sÄ tÀnkte jag, att det Àr ju ÀndÄ skandinaver som jag sjÀlv. Misstag. NÀr vi kom dit möttes vi av en uppsluppen samling lokalbor och fyra iskalla, allvarliga skandinaver. Unga, udda, arroganta och sjÀlvupptagna skandinaver. En stor del av den goda lokala maten var orörd och Vera klagade efterÄt att de kÀnde sig förolÀmpade. BÀsta maten var serverad! Vilket vi i och för sig uppskattade. Johan och jag. Att maten var orörd. Innan vi bröt upp för att gÄ till teatern bad byborna mig prata med de fyra skandinaverna inför den kommande dagens tur ut pÄ tundran i skoter. De tyckte de var för bleka, ovana och illa klÀdda. De ville ge dem renskinnspÀlsklÀder inför den lÄnga turen. Jag möttes av iskyla. PÄ teatern somnade en av dem. Följande morgon nÀr det var dags att köra ut pÄ tundran till ett renskötarlÀger, skickades jag Äter fram för att frÄga om byborna kunde bistÄ dem, och till min stora förvÄning fick jag en rejÀl utskÀllning av en högst udda finne:
"Innan du kommer och ger rÄd till mig" ,frÀste han, sittandes pÄ kÀlken; "SÄ kanske du skall frÄga mig vad jag har för utrustning! Jag kan tala om för dig att jag har varit ute i Karelen och fiskat pÄ sjön hemma nÀr det Àr 50 minusgrader!"
Det Àr alltid lika underbart att trÀffa sina egna! Jag skÀmdes över att vara skandinav. Det var bara tvÄ av dem dÀr. MÀnnen. De tvÄ kvinnorna i gruppen orkade inte ens maka sig upp för att uppleva ett verkligt renskötarlÀger, med kÄtor och renar och en massa personligheter - för de flesta, en upplevelse för livet.
"Det var viktigt för mig att fÄ trÀffa er!" utropade Filyutchin, "jag har hört att ni Àr omtyckta av alla och sÄ fort ni kom in, sÄ sken det ur edra ansikten av vÀlmÄende och lycka. Precis som hos en nöjd Kolyma-bo! Annars hade jag tyckt illa om Skandinaver för resten av livet!"
Det Àr sÄ viktigt nÀr man reser runt i vÀrlden, i synnerhet dÀr vÀldigt fÄ andra vÀsterlÀnningar varit förut, att veta att man Àr representant för sitt land. DÀrför Àr framförallt Island ingen hit i omrÄdet. SÀllan har jag trÀffat tvÄ mer okunniga, otrevliga och arroganta mÀnniskor. De tillhör den vÀrsta arten av skandinaver, som jag tror jag avskyr mer Àn nÄgot annat, eftersom jag tyvÀrr möter av och till hemma. De hÀr mÀnniskorna som har nÄgon sorts högre akademisk utbildning, men helt saknar karisma och vanlig social kompetens, och som fÄtt för sig att de vet, och Àr, bÀttre Àn andra mÀnniskor. Den typ av byrÄkrater som blir illa omtyckta stoppklossar i samhÀllet. Vi kallar dom as hemma i SÀrna.
"Är det sĂ„ hĂ€r hemma" ,pĂ„pekade Johan, "dĂ„ vill dĂ„ inte jag hem."
"Kan de nÄgonting dÄ?" frÄgade jag den jukahirska guiden de hade med sig, nÀr vi möttes pÄ tundran, "FörstÄr de Kolyma?"
"Ingenting" ,svarade han lakoniskt, "De vill inget veta heller."
"Jag förstÄr mig inte pÄ Norr Forum" ,förklarade Grigorjev Ivanovich, "varför skickar de hit sÄdana hÀr unga mÀnniskor som inget vet om livet? Har de ingen respekt för oss? Vad skall de fatta under sÄ kort tid?"
"Vi Àr samma mÀnniskor. Vi förstÄr varandra" , förklarade den mycket udda finska karelen, nÀr jag frÄgade honom om hans lilla upptrÀdande i kÄtan nÀr han framförde karelska urljud av klass, "Jag Àr karel och vill inte ha nÄgot med Finland att göra. Jag tillhör de hÀr mÀnniskorna. Vi Àr av samma skrot och korn."
Jovisst. För mig Àr det obegripligt att Norr Forum skickat hit en sÄdan samling icke-representativa Skandinaver. För mig som skandinav, en skam. Jag njöt senare av att höra lokalbornas berÀttelser hur de tvÄ frusit pÄ hemvÀgen. Som min mycket saknade granne, Leif, i SÀrna skulle ha sagt till karelen:
"Åk hem till dig du och fiska."

Missa nu inte vÄrt inslag i SVT:s GokvÀll den 28 april klockan 18.15!